RElvisM

n natt var åsnan så glad att han hoppade, skrattade och tjoade hela natten lång.

Hyenan var väldigt arg på åsnan, för han kunde inte sova på hela natten, eftersom det var ett sånt liv och oväsen. Han gick till åsnan dagen efter och sa:

- Hör du du, vem tror du att du är? Hur kunde du förstöra nattsömnen för alla? Du ska inte tro att du är förmer än alla vi andra. Du är inte någon Darla Mama Kotoring heller som får göra vad som helst.
- Jo, jag är faktiskt en liten Darla Mama Kotoring, svarade åsnan.
- Är du, frågade hyenan.
- Ja, naturligtvis, sa åsnan.
- Men om du verkligen är en liten Darla Mama Kotoring, då kan du väl se till att det börjar regna.
Då kissade åsnan och sa:
- Titta, nu regnar det!

- Ja, men om du kan göra så att det regnar, kan du då också göra så att det åskar?
- Ja, det kan jag, svarade åsnan och frustade så högt han kunde. Hörde du inte att det åskade?

- Jo, svarade hyenan. Men om du är en liten Darla Mama Kotoring som kan göra så att det både regnar och åskar, då måste du kunna göra så att det blixtrar också. Annars tror jag dig inte.
- Javisst kan jag det.
- Ja, men visa det då! sa hyenan.

- Då får du gå och ställa dig bakom mig och hålla fast mina "kulor", så ska du få se att det blixtrar, lovade åsnan.

Hyenan gick och ställde sig bakom åsnan. Han sträckte ut tassarna och höll fast åsnans kulor så hårt att det gjorde ont på åsnan. Då sparkade åsnan bakut.

Det blev en sådan smäll att hyenan flög högt upp i luften. Han tuppade av en stund, och när han vaknade, sa han till åsnan:
- Du är inte en liten Darla Mama Kotoring. Du är en stor Darla Mama Kotoring.